Amanda Bergön

Det finns en uppfattning att psykisk ohälsa är en svaghet som går att lösa med rätt inställning. Faktum är att det är betydligt svårare än så.

När jag gick i grundskolan umgicks jag mycket med en person som hade svårt att hitta sig själv. Till följd av problematik i vardagen på olika nivåer försämrades min väns psykiska hälsa till en sådan grad att hen blev deprimerad. Jag försatte mig i rollen som bollplank för hens problem, både för att kunna ge stöd och för att själv försöka förstå vad hen gick igenom. Detta pågick under större delen av grundskolan, men när de skolåren i stort sett hade passerat och det var dags för gymnasiet att ta vid hade även professionell hjälp tillkommit för att ta större ansvar. Mottagandet av tung information hade satt tung påfrestning på mig så den professionella hjälpen underlättade för mig, men jag skulle komma att möta andra former av psykisk ohälsa i min omgivning.

Under mitten av gymnasietiden tog en klasskamrat till mig sitt liv. Denna händelse hade en kraftig påverkan på många i klasskamrats sociala kontaktnät, inte minst min klass. En annan klasskamrat och vän till mig har länge kämpat med psykisk påfrestning orsakad av olika faktorer och i samband med denna händelse rann bägaren över. Jag återupptog rollen som bollplank och försökte att ge stöd i den mån jag kunde. Det jag inte riktigt reflekterade över var hur jag själv påverkades av all den tunga informationen jag under många år hade fått ta del av.

Jag lät mig själv gestaltas som en frälsare, vars uppgift var att hjälpa de behövande. Det var inte förrän de i min omgivning började ställa frågor som jag kunde låta mig själv ägna en tanke åt min egen hälsa. Jag må inte ha tänkt på det mycket i början, men naturligtvis gjorde förståelsen av hur dåligt mina vänner egentligen mådde mig ledsen och orolig. Jag tog emot utan att själv ventilera hur jag själv mådde. Insikten i mitt hälsotillstånd var nyckeln till den dörr jag behövde öppna för att kunna ta mig vidare och balansera min roll som hjälpare i relation till livet som helhet. Med detta kan jag nu konstatera att en person som vill hjälpa en vän som mår psykiskt dåligt själv måste förstå de risker som medföljer. Vid behov kan hjälpare uppmuntra vännen att uppsöka hjälp hos psykosociala resurser. Det får inte gå ut över hjälparens egen psykosociala hälsa. Jag själv bearbetar min situation genom att prata med andra jag litar på, besöka betydelsefulla platser och skriva ned mina tankar för att bättre förstå mig själv.

Låt inte den psykiska ohälsan passera förbi osedd, våga fråga dina medmänniskor hur det verkligen står till!

Share on facebook
Share on twitter
Share on linkedin

Dela storyn

×
×

Cart